Om

Denna blogg skapades med syftet att förmedla den skådespelarutveckling som jag ser Tom Hanks genomgå under hans filmer från 1984-2009.

Den store, talangfulle Tom J. Hanks visar upp stor ambition för sitt yrke som skådespelare i många av hans populära filmer. Hans förmåga att skickligt spela den givna karaktären och hans stilfulla karisma har gjort honom mycket omtyckt och uppskattad som skådespelare och senare, filmproducent.

Att han medverkat i flera olika filmgenrer gör det svårt att undvika honom på bioduken och TV-skärmen. Men vilka genrer passar han bäst inom? Eller vilka filmer spelar han bäst i? Det är några av frågorna som jag ska försöka att besvara i denna blogg efter att jag tittat på majoriteten av hans filmer, med början från Splash(1984) till och med Angels & Demons(2009).

Jag hoppas bloggen blir till ert nöje att läsa och kommentera. / M

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg i kategorin 2000s

Tillbaka till bloggens startsida

Road to Perdition (2002)

En mycket genomgripande och rörande film med Hanks som återigen visade sin maximala ambition och som klockrent spelade huvudkaraktären Michael Sullivan; vars profession var att yrkesmörda.

Vid hans första scen, där han stod och tömde sina fickor över sängen, framstod han som stor och respekterad. När en pistol lämnade hans innerficka och slängdes ned mot sängen fick jag en känsla av att han skulle komma att bjuda på en hel del spänning i filmen. Jag blev inte besviken, för hans insats blev enastående. Trots hans enformiga min genom hela filmen kunde han på något sätt framföra en mäktig show, från de scener då han knappt sade något till då han var mitt bland skottlossningar. Han fyllde ut sin skjorta, väst, slips samt rock och passade riktigt bra in i denna 'hitman'film.

Vapen har han ju handskats med i tidigare filmer, så det var inte opassande att se honom i dem scenerna. Men vid de första scenerna trodde jag att han inte skulle passa i rollen som en iskall mördare, men den förnimmelsen vände sig ganska snart och mer på det tänkte jag aldrig för han hade redan början dragit igång spänningen. Han spelade också gift man i filmen, med få ord under de scener dem alla var tillsammans.

Att kunna väva samman drama, thriller och lite komedi var något han strålande kunde göra. Det behövdes ingen uppspelt Hanks för att man skulle få några skratt i denna film, utan endast några ord. Han spelade för övrigt denna film med nästan en enda röstton, en mörk och dyster sådan också; ingen som jag direkt kunde relatera till någon annan av hans filmer. I denna film, liksom många andra, spelade han rollen med en kanon självsäkerhet, vilket jag tror är en nyckel till att göra en bra film.

Det var en relativt ny genre/typ av skådespeleri som han spelade i Road to Perdition, den film som skulle komma nära denna i jämförelse måste nog vara The Green Mile; just på grund av det sorgsna och djupgående spel han levererade i båda. Det är nästan i varje ny film som man stöter på något nytt hos Hanks, om det inte är dialekten och språket som är nytt så är det nivån på draman och komedin och scenerna som förbluffar unikt.

Trots att denna film kändes vara Hanks hittills bästa, är det ändå svårt att nominera honom som bäst i just en film; lika svårt är det att göra så för en viss genre eftersom han även spelat många bra komedier. Men hursomhelst, med några thrillers och komedier som återstår att se innan bloggen nått sitt slut, får jag se efter de filmerna om jag åtminstone kan svara på vilken genre han passar bäst inom enligt mig.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Cast Away (2000)

Tom Hanks hoppade in i det nya millenniet och gjorde en dunderbra film och tog sig an nya utmaningar som skådespelare i Cast Away. Filmens huvudkaraktär, arbetandes på ett post- och paketföretag i USA, drogs bort från sin familj, flickvän och vänner när hans flygplan kraschade någonstans i södra Stilla havet. Hans kommande år spenderade hans ensam på en öde ö, det visade sig bli en tuff kamp för överlevnad; och jag tyckte att Hanks var idealisk för denna roll.

Denna huvudkaraktär fick genomgå mycket, psykiskt och fysiskt, och Hanks får spela honom med flera olika identiteter. I början av filmen såg man Hanks basandes över en grupp arbetare, denna stressiga men säkra roll passade honom mycket väl. Senare gick han över till en lite lugnare personlighet, då han kunnat släppa arbetet för juletid. Vidare i filmen levererade han identiteter som den arme nödställde, hungrige jägaren och klyftige uppfinnaren.

En stor del av filmen var nästan helt utan repliker. Det gjorde det otroligt viktigt för Hanks att visa varje känsla som kom över honom, men detta var inget problem för det blev att man kunde känna, lida, skratta och tåra med honom utan att han sade mycket alls. Under flygkraschen fick Hanks spela turbulens- och undervattensscener, vilka var nya men helt trovärdiga. Det var mycket som försiggick under scenerna och för skådespelarna mycket att hålla reda på. För honom var det nog lika roligt som att köra en harmonisk dramascen.

I filmen fanns några riktigt långa scener, jag menar utan att vyn bröts, där han talade eller arbetade i flera minuter. Det var filmens sätt att göra tittarupplevelsen verkligare, och ambitiöse Hanks arbetade verkligen med kameran och bidrog till underhållningen i filmen. Till och med komedi bjöds det på, Hanks psyke kan bli roligt efter några år ensam på en öde ö.

Det jag mest av allt imponerades av Hanks i Cast Away var den otroligt flitiga prestationen att gå upp massvis i vikt för denna film och sedan behöva tappa alla vikt plus lite till för att slutföra filmens sista scener. Det är verkligen spännande att se en film där en skådespelare kan förändra något så märkbart som sin vikt, hår och skägg för att kunna göra filmen. Jag trodde först inte att det var Hanks som dök upp i rutan efter halva filmen när han uppenbarade sig som undernärd, solbrun och -blonderad. Med all den viktminskningen såg han minst fem år yngre, nästan som att Forrest Gump sprang in i bilden.

En drama- och äventyrsfilm, verkligen värd att se, med flera spännande scener skickligt utförda av Hanks. Filmen levererar ett betydligt budskap som Ni får ta reda på efter ni följt med i äventyret.

Tom Hanks nedan, i början av filmen och i slutet av filmen.


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nyare inlägg