Om

Denna blogg skapades med syftet att förmedla den skådespelarutveckling som jag ser Tom Hanks genomgå under hans filmer från 1984-2009.

Den store, talangfulle Tom J. Hanks visar upp stor ambition för sitt yrke som skådespelare i många av hans populära filmer. Hans förmåga att skickligt spela den givna karaktären och hans stilfulla karisma har gjort honom mycket omtyckt och uppskattad som skådespelare och senare, filmproducent.

Att han medverkat i flera olika filmgenrer gör det svårt att undvika honom på bioduken och TV-skärmen. Men vilka genrer passar han bäst inom? Eller vilka filmer spelar han bäst i? Det är några av frågorna som jag ska försöka att besvara i denna blogg efter att jag tittat på majoriteten av hans filmer, med början från Splash(1984) till och med Angels & Demons(2009).

Jag hoppas bloggen blir till ert nöje att läsa och kommentera. / M

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg i kategorin 2000s

Tillbaka till bloggens startsida

Angels & Demons (2009)

Med en mer avancerad nivå av action och thriller i denna film fick Hanks mindre plats att synas som han brukar. Här spelade Hanks återigen Robert Langdon, från filmen The Da Vinci Code, men till skillnad från den förra filmen innehöll denna fler viktiga, för filmen, skådespelare. Eftersom Hanks karaktär inte var under samma direkta hot i denna film tilläts han bidra med lite komedi då han var på ett säkert avstånd från någon fara.

Han bevisade inte i denna film att han kunde ta vilken roll som helst, då han redan var känd som Robert Langdon. Filmen liknade sig den förra men med mer action och spänning. Men det betyder inte alltid gott, för han kunde inte visa några specialiteter i denna film. Han var "bara" en duktig och kunnig skådespelare bland många andra som tillsammans bjöd på en underhållande och trovärdig film. Hanks 53-åriga figur och mörka röst gav en riktigt bra bild av den professor han spelade. Det inflytande och den respekt han tjänat genom sina år i filmindustrin gav honom det han behövde för att spela den erfarne och listige professorn. I alla hans scener ser man det uppenbara; hans erfarenhet efter alla hans ambitiösa och flitiga år.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Charlie Wilson's War (2007)

Baserad på en verklig händelse, spelar Tom Hanks sin roll som en kongressman med ansvar över finansieringen av stödet för rebelliska trupper i Afghanistan kämpandes mot Sovjet. Denna roll var jag tveksam på om han borde spelat när handlingen började dra igång. Han spelade den flitigt som han alltid gör, men inget mer. Hans tid och talang lades på fel roll enligt mig, det enda han visade i denna film var hans förmåga att passa in i rollen som handen i handsken.

Han klarade verkligen av att spela karaktären, men det var svårt att känna igen honom efter alla hans andra filmer. Han bar en mörk Texas-dialekt och såg ut som en politiker i sina sista tjänsteår. Hans passion, enligt filmen, var alkohol och kvinnor, men kände även stor empati för folket i Afghanistan. Denna film kan till viss del likna Bachelor Party från -84, och det är endast på grund av att jag gärna sluppit sett Hanks i rollerna i dem filmerna. Men han fullbordade ändå sitt jobb och med sin karisma i denna film gav han en underhållande 100 minuters tittande. Han stod stadigt i karaktärens skor, tror jag, på grund av att alla hans tidigare filmer gett honom den popularitet och respekt han kan använda tillsammans med sitt åldrande ansikte i denna film för att göra den komplett.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

The Da Vinci Code (2006)

Filmen bjöd på mycket spännande thriller och mystery, Hanks balanserade dem två och en halv timmarna med dramatisk underhållning och det var ett absolut strålande jobb av honom att spela rollen som professor Robert Langdon komplett med variationer av känslor och handlingar. Han spelar duktigt, ambitiöst och övertygande i alla sina roller och det går inte att säga att han spelar bäst i en, utan han visar olika egenskaper i olika filmer och gör sina insatser perfekta i mån av filmernas begränsningar. På något sätt känns det, i The Da Vinci Code, som att många av hans viktigaste erfarenheter och kunskaper han samlat på sig genom åren dragits samman i denna film.

'Klockren' är bedömningen av en Hanks insats där han kan visa många olika och fina kvalitéer under en och samma film. Det blir mer intressant och vederhäftigt när han väl får chansen att göra ett klockrent jobb och verkligen utför det exceptionellt. Det var inget speciellt märkvärdigt med hans stil i denna film. Han var en typisk person, jag kunde inte notera något särskilt med hans dialekt och han passade, för mig, förvånansvärt bra i sitt långhår.

Flera gånger tidigare har jag sett denna film, men aldrig riktigt lagt märke till vilket bra jobb Hanks gjorde i filmen. Det var felfritt, allt från blick till röstton till ansiktsrörelser, allt han gjorde blev övertygande. En sådan mysteryfilm som denna har han inte medverkat i tidigare, och jag måste säga att den passar honom väldigt bra. Senare i filmagendan dyker Angels & Demons upp, vilken också befinner sig i mysteygenren. I den kommer jag möta Hanks i sin sista mysteryfilm och även finalfilm för detta filmprojekt. Kan dessa två mysteryfilmer komma att övertyga mig om att Hanks kanske passar bäst i en sådan genre? Med tanke på hans prestation i The Da Vinci Code är det mycket möjligt.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

The Terminal (2004)

Ett mycket trovärdigt och exceptionellt verk av Hanks i denna roll som en östeuropé strandsatt på en amerikansk, internationell flygplats. Karaktärens land var i krig och han blev tvungen att vänta ut kriget innanför flygplatsens väggar.

En översikt av karaktärens situation skrevs ovan, och med denna korta sammanfattning ska jag försöka förmedla hur ambitiöst, duktigt och underhållande Hanks kunde framföra karaktärens handling i filmen. Man kunde känna sympati med honom när han stod, okänd och ensam, bland allt folk i terminalen och frågade om hjälp med de få amerikanska ord han ägde. Hans brytning, som förblev densamma genom hela filmen, var komisk och övertygande om karaktärens nationella bakgrund.

Inget verkar kunna vara för svårt för Hanks att spela, han har passat in i stort sätt alla sina filmer enligt mig, och i denna kan han inte spela en utlänning bättre än det som resultatet blev. Nu när hans figur inte längre ser ut som den gjorde för 10 år sedan, markerar han en kraftigare roll som beprövad och klok samtidigt som han står stadigare på jorden. Fastän hans karaktär var avsevärt underlägsen i denna film blev det inga bekymmer att se Hanks i rollen. The Terminal är nog den mest behagliga och underhållande film som Hanks gjort, och den kan man se om och om igen.

Hanks spelade faktiskt väldigt energisk i denna film, det var längesedan han gjorde det. Det var energin i honom som lade grunden för samtliga lustigheter i filmen; och det var roligt att återigen se honom så pigg. Samtidigt gick han från superpigg till lugn och sansad väldigt naturligt då han hamnade i en kortvarig dramabild eller romansscen. Jag tycker han har ett säreget leende då han halvhjärtat ler efter en dramatisk scen, och detta får alla scener han visat detta leende i att glimta till. Något karismatiskt och speciellt, något som får honom att vara omtyckt.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

The Ladykillers (2004)

Ett lustigt, mystiskt och underhållande skådespeleri av Tom Hanks i rollen som en professor och ledare av en genial kupp mot ett kasino.

Alla scener med Hanks påminde om teater och pjäser där han ambitiöst och storslaget vann publiken med sin konst att skådespela. Han spelade en mycket poetisk och kunnig man med den unika förmågan att väcka alla sovande tittare, med sina överenergiska miner, stora ögon och obalanserade rösttoner i sitt språk. Han talade mycket och snabbt, med en sydamerikansk dialekt men som ändå inte lät likt dem förra dialekter han utövat. Hans sätt att vara liknade väldigt en professors, och med sitt välansade och prydliga skägg/mustasch och sin mystiskt, komiska röst var det svårt att från början känna igen honom. Han gjorde följaktligen ett bra jobb att spela karaktären.

Om jag nu ska dra några paralleller mellan det skådespeleri han nu kan framföra och det han kunde för 20 år sedan vid sina första filmer, får det bli följande:
Jag tror att han skulle ha svårt att spela denna roll för 20 år sedan, han var duktig i sina första komedifilmer, men denna film krävde något speciellt; teatraliska kunskaper. Något han verkade kunna besitta i sin start men aldrig visade.

Hans komedi, liksom hans drama, känns mer erfaret utfört nu. I till exempel Bachelor Party uppträdde Hanks mer som en av skådespelarna, inget riktigt enastående med hans prestation där jämfört med dem filmer han medverkat i under det senaste decenniet. Han var visserligen en bra skådespelare i sina filmer under 80-talet men dem saknade en viss exklusivitet, som ofta ses i hans nutida filmer. Vare sig det handlar om anpassningar för rollen, duktiga handlingar i en viss situation eller förmågan att vinna publiken med språket så gör Hanks det galant i majoriteten av sina filmer.

Som jag nog tidigare sagt var han lustig på ett energiskt sätt i sina tidiga filmer, men har visar nu en mer lugn komedi i form av språk, miner och uttyck; kan ha att göra med hans ökande ålder, vem vet, men det är genuint och riktigt roligt i alla fall!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg