Turner & Hooch bjöd på en 100 minuters föreställning av en dreglande hund och ett väldigt bra skådespel av Tom Hanks, som i denna film dök upp i en ny genre; kriminalthriller. Spännande var det kanske inte, men intressant och roligt dock. Hack i häl på Hanks följde tätt hunden och även en stor del lustigheter. Under filmen kunde jag dra slutsatser om två huvuddelar, Hanks prestanda i rollen som kriminalutredare samt hans kunnighet att spela jämsides med en hund.

Den ordningsamme och perfektionistiske kriminalutredarrollen verkade inte vara något bekymmer för Hanks att spela. Det visade sig mer vara något han var riktigt duktig på, samtidigt passade han verkligen in i rollen som utredare. Man kan tro att en person endast passar in i en eller två genrer som max, men Hanks tycks smälta in i varje roll han får och gör det perfekt samt underhållande att se på.

Den otroligt massiva hunden som, jag tror, många skulle frukta i verkliga livet, var det till synes inga problem för Hanks att spela jämte. Jag tyckte Hanks skötte sitt skådespel otroligt bra tillsammans med hunden då han lekte, bråkade och myste med honom(hunden). Det måste varit Hanks första film där han spelade bredvid en hund, åtminstone av denna storlek. Han sattes på test i denna film och klarade det suveränt.

Någonting jag noterade extra var skillnaden i hans korta romansscen i denna film och  romansscenerna i Every Time We Say Goodbye. Jag kunde verkligen särskilja hans prestation i romansscenerna i dem olika filmerna. Det må hända att jag misstar mig, så det återstår att se efter att Ni har sett filmerna och jämfört!

Se nedan ifall ni har lika svårt att tvätta era hundar som Hanks.