Ett mycket trovärdigt och exceptionellt verk av Hanks i denna roll som en östeuropé strandsatt på en amerikansk, internationell flygplats. Karaktärens land var i krig och han blev tvungen att vänta ut kriget innanför flygplatsens väggar.

En översikt av karaktärens situation skrevs ovan, och med denna korta sammanfattning ska jag försöka förmedla hur ambitiöst, duktigt och underhållande Hanks kunde framföra karaktärens handling i filmen. Man kunde känna sympati med honom när han stod, okänd och ensam, bland allt folk i terminalen och frågade om hjälp med de få amerikanska ord han ägde. Hans brytning, som förblev densamma genom hela filmen, var komisk och övertygande om karaktärens nationella bakgrund.

Inget verkar kunna vara för svårt för Hanks att spela, han har passat in i stort sätt alla sina filmer enligt mig, och i denna kan han inte spela en utlänning bättre än det som resultatet blev. Nu när hans figur inte längre ser ut som den gjorde för 10 år sedan, markerar han en kraftigare roll som beprövad och klok samtidigt som han står stadigare på jorden. Fastän hans karaktär var avsevärt underlägsen i denna film blev det inga bekymmer att se Hanks i rollen. The Terminal är nog den mest behagliga och underhållande film som Hanks gjort, och den kan man se om och om igen.

Hanks spelade faktiskt väldigt energisk i denna film, det var längesedan han gjorde det. Det var energin i honom som lade grunden för samtliga lustigheter i filmen; och det var roligt att återigen se honom så pigg. Samtidigt gick han från superpigg till lugn och sansad väldigt naturligt då han hamnade i en kortvarig dramabild eller romansscen. Jag tycker han har ett säreget leende då han halvhjärtat ler efter en dramatisk scen, och detta får alla scener han visat detta leende i att glimta till. Något karismatiskt och speciellt, något som får honom att vara omtyckt.