Min första tanke när jag såg Hanks första scen, då han kravlade upp från strandvågorna och in på den blodiga stranden var: Vad gör han, en tvåfaldigt Oscarsbelönad skådespelare mitt på brutala Omaha Beach?

Det kändes riktigt opassande att Hanks spelade rollen som kompanikapten i USA:s armé, det var i alla fall min tanke till i början. Opassande av de orsaker att han nyligen spelat suveräna dramafilmer och nu gått till att spela scener där människor ständigt stupade runt omkring honom och där hans karaktär själv kunnat föllt offer för en kula vilken sekund som helst. Att varit soldat den riktiga D-Dagen 1944 må ha varit riktigt kämpigt, Hanks drog duktigt sitt strå till stacken främst genom att visa känslor i denna film. Med tanke på att denna film och somliga karaktärer baserades på en verklig händelse var det skickligt och verklighetstroget spelat av Hanks och hans medarbetare.

Detta var en krigshistorisk actionfilm, men en stor del av de cirka 2 timmar och 45 minuterna bestod av drama där Hanks, såklart, fyllde sin roll som bäst. Han började passa mer och mer i sin roll ju större inflytande han verkade ha som kapten. Han spelade utmärkt den sansade och självsäkre kaptenen som alla följde. I krigsuniformen hade han tidigare varit i, och med tiden, i filmen, när han arbetat i smuts och fått sitt skäggstubb passade han riktigt bra i uniformen.

Man fick sällan höra några djupgående konversationer med Hanks, de började falla in mot slutet av filmen. En känslosam scen, med honom, beundrades då han grät, men kortvarigt och försiktigt eftersom han representerade gruppens ledare och inte kunde visa sig svag. Det var trovärdiga känslor som han visade, liksom i resten av filmen. Saving Private Ryan var en lång och omfattande film så fokuset låg på många aspekter och flera skådespelare.

Allteftersom han krigade och sköt alltmer blev han vassare som kapten och handlade trovärdigare i slagscenerna. Filmen innehöll verkligen noll procent komedi, vilket skulle vara opassande i denna film men samtidigt var det tråkigt att se Hanks i en show utan lustigheter. Genren var i princip ny för honom, hans senaste och enda krigsfilm Every Time We Say Goodbye innehöll inga scener som involverade närstrider. Så för min del, av det jag sett hittills, vill jag hellre se honom i en komedi eller drama. Men en honnör är han värd efter sin vederhäftiga insats i denna film.