En klassisk kärleksskildring under ett krig.

Tom Hanks insats i filmen hade båda duktiga och sämre delar. Detta berodde mest på de olika och framförallt nya typer av scener som han medverkade i. Jag fick se en hel del drama och romans, till och med lite komedi i början av filmen; som enligt förra blogginlägget hade räknats med just på grund av Hanks deltagande.

I denna krigsgenre-klassificerade film upptäckte jag inte mycket krig. Det enda som påminde om krig var Hanks eleganta och amerikan-representativa löjtnantsuniform. Så inga riktiga krigsscener fick han spela i under denna film. Men det fanns däremot mycket drama och romans och fyllde hans kvot av skådespeleri.

Hanks dramaskådespel var riktigt bra. Han var väldigt självsäker och karismatisk i sin roll som löjtnant. Jag tyckte det var intressant att se hur en man som Hanks med otroligt mycket lustighet inom sig, kunde spela scener med djup drama och romans så skickligt som han gjorde.

Charmen hade han verkligen på sin sida genom filmen och han uttryckte mästerligt en bottenlös kärlek för en kvinna. Men under vissa romantiska scener tyckte jag att Hanks  tappade sin charm och spelade som att hans karaktär blev lite lullig av kärlek. Kanske var det meningen eller så var Hanks bara en smula ovan i de scenerna. Det återstår att se i nästkommande romansfilmer.

Jag kanske är själv i min uppfattning om att Hanks ögon utstrålar drama, när jag såg omslaget på filmen för första gången förstod jag att han skulle bjuda på mycket duktigt dramaspel; och det visade sig stämma också.